fnitterflickan

Att kväva impulser är lika dumt som att ångra något som känts rätt. Här sitter jag och försöker med tungan få loss en liten liten liten prickig korv-bit som fastnat i fästet på den förbannade tråden som är fäst bakom mina tänder. Det är den tionde mars och jag har inte hunnit reflektera över vinter eller kyla eller mörk eventuellt deppig period, fattar inte vad alla gnäller över. Nu ska jag sätta på mig ett par strumpor och så för att traska ut i vårvintersolen och samtala med johanna, högst gemytligt. Jag ser att ni varit fyra, kanske är jag den fjärde så säg tre, som varit här inne idag. Det är ju helt otroligt, jag har ju inte skrivit med undantag för bilden på lillbabs sedan juni. Hasta la vista