fnitterflickan

Tränat bästa passet, duschat och ska nu springa hem till emma för att inta tacomiddag med lite grekisk släkt, svensk och hennes familj. Spännande! Vi höres!

Känner mig som på moln. (Välkommen ombord på Balder). Ikväll satt det verkligen mitt i prick, jag gjorde det som min själ(?) verkligen mådde bra av. För jag undrar om det är timing som åstadkommer känslan av "lyckat" eller de man faktiskt är med, omständigheterna. Handlar det bara om att vi gör val som inte är rätt i stunden? Nu skulle jag inte påstå att jag tog ställning till vad jag skulle göra ikväll men i alla fall, att man gör det man faktiskt får bäst resultat av. Jag kan inte uttrycka mig så jag stannar här.

I och med att min blogg inte alls är någon form av dagbok vet jag liksom inte alls vad jag ska skriva, blogga om. Att låtsas vara glad känns onödigt. Jag vill inte vara en deppig anti-tjej som känner efter och ömkar, ältar. För en sån är jag inte, egentligen. Svårt att acceptera mig som det. Då faller det sig ganska naturligt att jag inte bloggar när det enda som virvlar omkring bakom mitt pannben är tankar och frågor som ska hamna mellan så få ögon som möjligt. Nu vet ni det. Och nu känns det som att det här blev ganska så genomskinligt, men vafan.

Efter att ha sett filmen Bagdad Café med mina föräldrar, lite Humor godkänd av staten, städat min garderob, fixat min nya klockradio (som tydligen var mer awsome än jag kunnat ana, man kan t.ex. använda sin ipod som alarmsignal (för mig som inte äger en smartphone eller dyl är det kalas)), duschat och borstat tänderna satt på sig favvonattlinnet så känns allting ganska så bra ändå. Man måste liksom lägga upp ens liv i en plus och minusspalt för att se hur illa det egentligen är. Och det lilla som i mitt fall finns i minusspalten går oftast att åtgärda på ett eller annat sätt. Och trots allt så gäller det även den här gången.

Vad gör man när man vet varken ut eller in? Upp eller ner? När man börjar ifrågasätta allt som nyss var det självklaraste i världen och det inte känns som att någon innerst inne förstår vad jag faktiskt exakt menar, säger, deppar. Ja, då.

Fasligt vad stilla det står här, vet inte om jag tycker det gör så värst ändå. Det är ju trots allt lov. Just nu snöar det som hundan och det är sån snö som stannar på marken, taken. Så gosigt så gosigt. Nu ska jag se andra delen på Filip och Fredriks årskrönika och sen ska jag träffa Alice. Bästabästa alice.

Bedrövligt det här med uppdateringen, jag ursäktar. Livet leker och nu ska jag springa iväg för att möta Moa och Sara! Gott nytt år på er! Tusan pussar och kramar.

Här kör vi en mångkulturell helg med både chanukka och jul. Så ekumeniskt va. Hur som helst ska jag nu däcka i min säng för att imorgon vakna på en av årets bästa mornar. Idag har jag varit en riktig husmor och bakat massormassor, skrattat högt och länge, klätt granen, markerat allt i tv-bilagan jag vill se fram till den 29:nde lyssnat på julmusik, beatles och håkan och upptäckt till min stora förvåning att min mor diggar honom, plirat på rim o.s.v.

Idag har jag varit hemma hos min farmor och farfar och hjälpt min farmor med pynt och pyssel till hennes födelsedag som infaller på juldagen. Samtidigt får jag lyssna på massa historier, varifrån saker och ting kommer, hur min pappa och hans syskon var när de var små och hur saker ligger till här i världen idag. Skvaller. I min farmor och farfars hus har tiden stått stilla. Överallt finns massa med saker, gamla som nya. Inget slängs. Aldrig. Och jag tycker så himla mycket om dom att det gör ont att tänka bara något år framåt. Hur som helst hittade jag idag när jag var där en kaffekanna som jag velat ha så länge, ovetandes att min farmor och farfar hade en som de inte använde, min mormor har en likadan i småland och varje sommar tänker jag att den en dag måste bli min. Och självklart fick jag ta den med mig hem. Det här är min första givna pryl i mitt framtida hem.

I torsdags slutade jag redan vid ett med en lättnadskänsla som hette duga. Efter lite häng kvar i skolan begav jag och moa oss in till stan. Efter inköp av gosigaste tröjan, lite provning av skor, konstaterande om parfym, lite titt på NK, en promenad å sånt bra satte vi oss och drack supermegagod juice på Tullys. Mötte sedan upp finaste Sara för att åka hem till mig. Vi hade nämligen bestämt oss för att ha bastutsovaövergos så efter god lång middag hoppade vi in i bastun stekte oss röda. Somnade till love actually med varsitt leende på läpparna vetandes att imorgon blir det lov. Vaknade såg på julkalendern, sov lite till gick upp, åt mumsig frukost

Så jävla tillfreds med livet att det är absurt. Bloggar bättre när tid dyker upp. (stressigt med jullov, eh)

Sedan jag bloggade senast har jag varit på Gamla Stans julmarknad och smakat på allt som man fick smaka på, skrattat och traskat vidare med de bästa och landat på café Fåtöljen och druckit kanelte, diskuterat allt möjligt som opererade bröst och annat bra. Så himla fint hur glad jag blir av de människorna. Legat i Henriks soffa tätt intill och tittat på Masterchef och låtit tiden gå. Pratandes med emma i telefon tittat upp på henne där hon sitter som en ängel i hennes fönster när jag går hem från spårvagnen alldeles för sent för en vardag. Haft sovmornar, luktat te och diskuterat koppar, upptäckt att två av mina jeans gått sönder på exakt samma ställe och tänkt "vafan" och sen blivit lite glad för att jag kommer behöva köpa nya, även om ett par är mina favoriter. Shoppat loss på ÖoB och Claes Ohlsson till mitt bildprojekt som nu ser ut såhär

Att vakna upp i en litenliten lägenhet på Bondegatan som snarare känns som Paris med den perfekta inredningen, lagom detaljer ändå inte plottrig, i samma säng som den bästa killen man vet efter en kväll där klockan och yttre världen inte existerar. Där det är fyra munnar och åtta ögon, en box vitt, extremt god mat och skrattgitarrkaffetedjupaytligasamtalglöggdiskussionermacarons.