You'll be the rhythm and I'll be the beat
Jag har inget liv längre. Iallfall inte i några veckor framöver. Det känns rätt okej ändå när man kan sitta ute i trädgården och plugga, synd bara att jag somnar - påriktigt somnar när jag försöker läsa i kemiboken. Men annars har jag än sålänge rätt bra fokus. Shit det är nu det gäller liksom. En grej som fick mig att inse var i tiden vi är var när jag satt där ute i trädgården med böckerna i travar på varsin sida om mig på det vita bordet och en bris som drog förbi fick sidorna i min kallender som låg öppen att bläddra av sig själv, stannade på sidan där jag ritat en massa blommor, skrivit och gjort tusen hjärtan visade sig vara några sidor bort, bara en fem stycken eller så. Kanske inte förrens då insåg jag hur himlahimla kort av nian det faktiskt är kvar.
randomz från mobilen som var min i tio dagar, känns visserligen tryggt att ha min riktiga tillbaka trots den begränsade ehm.. finesser. Den där boken är förövrigt grym, ska berätta mer om den när jag läst mer.
Ikväll ska jag masta på lite båtar och nu ska jag göra ett nytt försök med kemin.
Pusspusspuss.
/Hanna
Kommentarer
Postat av: Hanni
åh tack!! vad glad jag blir! :D jag ska faktiskt försöka önska mig en systemis i födelsedags present. Men inte för bloggen utan bara för att jag älskar att fota :D + att jag har läst den där boken. Den är typ fett bra :)
Trackback
