fnitterflickan

Möt mig där båtarna rullar ut

Dagen spenderades som sagt på Karklö ute i stocksholms skärgård där mina kusiner har landställe. Absolut visste jag att det skulle bli mys att komma ut dit men fy tusan vilken bra dag det blev! Den känns så sjukt lång i och med att vi steg upp i ottan och var där ute redan på tidig förmiddag. Åka waxholmsbåt, dricka en massa kaffe och skratta med hjalmar är najs <33 Vi gjorde allt från att läsa gamla kp-tidningar till att gå svamppromenad till att dricka turkiskt te och spela kubb.

.

Jag har känt mig sådär lätt och barnslig hela dagen, skrattat påriktigt. Ätit massa god mat och blåst såpbubblor. Löv it. Lite sommarlov över den här dagen liksom. Åka båt är så himla mys också, som om jag skulle vara ensam med att tycka det. Kameran hade inte turen att få följa med men jag hoppas ni förstår ungefär känslan för den är finfinfin. Och det kan vara skönt att ibland låta kameran va hemma tycker iallafall jag.

gammal bild på kantarellmacka, fortfarande helt jättegott.

Kom hem ett tag sen, har tagit ett bad och läst. Pratat med min hundz och kirrat lite grejs.

Nu ska jag skriva lite på min livslista innan jag somnar.

.

PUsss, det vore fett göll om ni gav lite respons nu när jag bloggar så aktiivt. Hehh..

(undrar någon gör jag styckesindelning men eftersom blogg.se har flipp försvinner det när jag publicerar. Därav de små random utsatta punkterna)

GODNATT!

/H

sv; ja tungt är ett bra ord för att beskriva känslan! Har ju haft en vän iväg ett år nu, och när hon åkte så kunde jag inte fatta hur allting skulle vara utan henne och ett år verkade som en evighet. Sen var hon helt plötsligt hemma och jag hade klarat mig, visst hade jag varit och hälsat på, men ändå. Så denna gången är det inte såna känslor som gör att det är tungt. Det är bara konstiga känslor, eller kanske inte så konstiga - jag vill helt enkelt inte att du ska lämna, jag vill att du ska vara här med mig, så att jag kan träffa dig när jag vill, jag vill att du fortfarande ska bo 100 meter ifrån mig. Jag kommer sakna dig.

Och det måste få komma ut, man måste få gråta, efter man har sagt ändå och känner att jag behöver inte gråta, vi ses ju snart - och så gör man det ändå. de där gömda känslorna som man inte var riktigt beredd på. Sen att man blir upphämtad 2 minuter efter att ha sagt hejdå, av två vänner i hennes mammas bil, och i framsätet känner att man inte kan hålla inne tårarna. Det är lite värre. Men det är okej. Bra med vänner som man kan få sitta tyst och bara få snyfta lite med, samtidigt som det regnar ute och radion spelar sorgligt musik.

Nej, min nattliga frustration berodde nog mer på hjärtekross och vodkashottar ;)

hahaha - "antar att du har riktiga vänner" - tack! haha! xd ja jag hoppas det iaf.ahha! men tack så mycket för din kommentar! och för en till vän!



(jag svamlar förlåt)